En dokumentär om hur konstnären Anders Olsson arbetar när han skapar ett nytt verk.
Läs mer om Anders konst här: https://www.olssonsculptor.com
Om Vintervikens ateljéer: https://www.vintervikensateljeer.com
En dokumentär om hur konstnären Anders Olsson arbetar när han skapar ett nytt verk.
Läs mer om Anders konst här: https://www.olssonsculptor.com
Om Vintervikens ateljéer: https://www.vintervikensateljeer.com
Sjön Tysslingen, strax norr om Örebro, är norra Europas största rastplats för sångsvanar. Jag åkte dit några dagar i slutet av mars 2024 för att delta i en workshop under ledning av naturfotografen Jan-Peter Lahall.
Det är den 10 februari 2023 i dag och vi har precis kommit ur den 100 dagar långa tunneln av vintermörker!
Här ovan kan du se en kort film om mitt fotoprojekt 100 dagars vintermörker.
Jag skickade min bok 100 dagars vintermörker till Ted Forbes som driver Youtube-kanalen The Art of Photography. Han var vänlig nog att ta upp den och prata om den i mycket positiva ordalag.
Sensommar.
Den 4 oktober, publicerade jag min sista artikel som redaktör för DN Debatt.
Jag ansvarade för Dagens Nyheters debattsida i 3442 dagar, den första kom 3 maj 2012. Förutom debattartiklar har jag publicerat minst lika många repliker – somliga artiklar har fått många repliker, andra har inte fått några. Och varje dag har jag läst ytterligare 20-30 artiklar, texter som jag refuserat. Sammanlagt har jag under dessa år läst cirka 75 000 artiklar.
Det har varit lärorika och spännande år. Vissa artiklar har nått stor spridning och blivit både omtalade och ifrågasatta. Andra, som kanske varit väl så intressanta, har inte lästs i lika stor utsträckning, men påverkat på andra sätt.
Men nu är det alltså slut. Jag övergår till ett friare liv, försörjd av ett livsvarigt stipendium: pensionen. Kanske kommer jag att arbeta på något sätt framöver, men främst kommer jag att göra det som faller mig in.
Väderprognosen lovar gråväder de närmaste tio dagarna.
De stora vardagsrumsfönstren får mig att tro att jag förvandlats till en håglös akvariefisk nu när jag arbetar hemma dag efter dag denna coronakrisens vår. Om det skriver jag en liten bit i dag under vinjetten “Stockholm i mitt hjärta”.
Ett alldeles för tidigt köp av semlor fick mig att kontemplera den svåra konsten att prata om ingenting. Det skrev jag om häromsistens i en DN-kolumn under vinjetten “Stockholm i mitt hjärta”.
Några ord om att vara öppen för vardagslivets mysterier. Och fördelen med att inte alltid försöka lösa dem. Om det skriver jag denna gång i min DN-kolumn under vinjetten “Stockholm i mitt hjärta”.
Om en förklaring till varför vi så gärna tar upp mobilen i alla möjliga och omöjliga sammanhang skrev jag i denna kolumn i DN.
Jag cyklar till jobbet varje dag och här är en artikel om en del av vägen till jobbet: bron över Söderström. En bro som går längs den så kallade getingmidjan, den hårt trafikerade järnvägsbron mellan Södermalm och Centralen. Den nyöppnade bron går från Södermalm till en litet remsa av Gamla stan som kallas Munkbrohamnen. Och den bron gör att jag åter kan cykla via Riddarholmen till jobbet, nu med min vintercykel. Bron öppnade åter efter det att järnvägsbron bytt ut och om det skrev jag en kort bit.
Som jag skriver i början av den här texten: jo, jag har blivit litet besatt av de här 100 mörkaste dagarna. Det går flera år tillbaka och innefattar också en rad samtal med Jonas - min vän som nu mitt i mörkret lämnar sin trygga anställning och kastar sig ut i ovissheten. Det jag skriver om den här gången är min observation att det kanske inte är mörkret som gör oss nedstämda utan det faktum att vi slutar röra på oss när det blir vinter och mörkt.
Om det märkliga fenomenet att många som köper en bostadsrätt inte inser att de blir medlemmar i en förening. Och om hur bra det kan fungera med en bostadsrättsförening (!) i ett hyreshus. Det är ämnet för dagens krönika i Dagens Nyheters kolumn “Stockholm i mitt hjärta”.