Sensommar.
“Vår urbanitet är tillkämpad. En bortträngd längtan ut i en mer folktom natur finns kvar.“
I dagens DN-kolumn under vinjetten ”STHLM i mitt hjärta” skriver jag om oss som vuxit upp lång från storstaden och längtan tillbaka till skogen.
Bilderna kommer från en utflykt till Sandemar en tidig oktobermorgon förra året.
Från min resa till skogarna öster om Kuhmo i Finland. Bara några hundra meter från den ryska gränsen.
Här fick vi från våra gömslen se björn, varg, järv och havsörn. Och kråkor och korpar. Roligt att kunna fota och filma de vilda djuren på nära håll. Men att vara 20 meter ifrån dem i ett enkelt litet skjul var ändå det mest spännande.
Tornseglare över Södra Station, Stockholm, 17 juni 2006. Foto: Nils Öhman.
Det är ju ännu inte ens vår. Ändå längtar jag redan efter tornseglarnas ankomst. De anländer till sina bon runt vår gård någon gång i andra halvan av maj. Då har de flugit hit till Södra Station ända från Sydafrika. Det närmsta boet finns bara några meter från vår västerbalkong: högst upp i huset, på sjätte våningen. Sommarkvällar kan man sedan stå och se deras akrobatiska flygövningar mot den kvällsrodnande himlen. Och faktiskt känna luftdraget när de i extrema hastigheter flyger förbi bara knappa metern från ansiktet. Och inbilla sig att deras läten är släkt med de läten vi ger upphov till när vi åker bergochdalbana.
Uppdatering: den 17 maj hörde och såg jag tornseglarna för första gången år 2013.
