DN-KOLUMN: ”Jag har sett fantastiska saker i mörkret”

30 december 2018 kl 19.32. Dag 59 av 100. I Strömmen utanför Skeppsbron. Foto: Nils Öhman

”Det är den sista av årets 100 mörkaste dagar. Vi är ute ur den mörka tunnel från 2 november till 9 februari då solen aldrig når högre än 16 grader över horisonten.”

Så börjar dagens DN-kolumn under vinjetten ”STHLM i mitt hjärta”:  ”Jag har sett fantastiska saker i mörkret”. Jag skrev för ganska precis hundra dagar sedan på samma tema: ”Den mörka tunneln är 100 dagar lång”.

Bilderna från de hundra dagarna kommer att bli en bok så småningom 

Tack Jonas för inspirerande samtal om vintermörkret. Och för det utmärkta ordet “mynningsdagen”:  den första dagen efter den långa tunneln, alltså i morgon, den 10 februari. 

DN-KOLUMN: ”Den mörka tunneln är 100 dagar lång”

Mariebergsparken 20 december 2016. Foto: Nils Öhman

”Säkert har du hört andra sucka och pusta över mörkret. Och hört råden om att promenera en timme mitt på dagen med ögonen uppspärrade mot den bleka vinterhimlen och att tända alla ljus på kvällen. Det är säkert bra. Men jag har skaffat mig en ny strategi – jag har gått över till den mörka sidan. Och bestämt mig för att njuta av mörkret och den närhet som faktiskt finns därinne.”

Så slutar min text under vinjetten “STHLM i mitt hjärta” i DN. Den handlar om vintermörkret vi har framför oss och är inspirerad av en tidigare text nedan.

BILDER: Björn, varg och järv i finska karelen

Hösten 2018 reste jag till Finland för att titta på och fotografera vilda djur. Här är några av bilderna.

Vi låg i gömslen och kom så nära som tjugo meter från björnarna. Vi fick också se vargar, järv och havsörn. Och korpar och kråkor.

Bilderna kan ses i litet större format här.

BLOGGTEXT: Än dröjer tornseglarna

Tornseglare över Södra Station, Stockholm, 17 juni 2006. Foto: Nils Öhman.​

Det är ju ännu inte ens vår. Ändå längtar jag redan efter tornseglarnas ankomst. De anländer till sina bon runt vår gård någon gång i andra halvan av maj. Då har de flugit hit till Södra Station ända från Sydafrika. Det närmsta boet finns bara några meter från vår västerbalkong: högst upp i huset, på sjätte våningen. Sommarkvällar kan man sedan stå och se deras akrobatiska flygövningar mot den kvällsrodnande himlen. Och faktiskt känna luftdraget när de i extrema hastigheter flyger förbi bara knappa metern från ansiktet. Och inbilla sig att deras läten är släkt med de läten vi ger upphov till när vi åker bergochdalbana.

Uppdatering: den 17 maj hörde och såg jag tornseglarna för första gången år 2013.​