DN-KOLUMN: Förbanna inte mörkret – rör på dig i stället

Gärdet. Foto: Nils Öhman

Gärdet. Foto: Nils Öhman

Som jag skriver i början av den här texten: jo, jag har blivit litet besatt av de här 100 mörkaste dagarna. Det går flera år tillbaka och innefattar också en rad samtal med Jonas - min vän som nu mitt i mörkret lämnar sin trygga anställning och kastar sig ut i ovissheten. Det jag skriver om den här gången är min observation att det kanske inte är mörkret som gör oss nedstämda utan det faktum att vi slutar röra på oss när det blir vinter och mörkt.

BOK: Min bok ”100 dagars vintermörker” visar Stockholms mörka sidor

100dagarsvintermörker_Sida_001.jpg

Min bok “100 dagars vintermörker” med 100 bilder från årets 100 mörkaste dagar är nu klar och finns “utgiven” på boksajten Blurb. Där går det att bläddra i den på skärmen. Boken finns i två versioner:

  1. En enkel version gjord som ett magasin med mjuka pärmar i formatet 22 x 28 cm.

  2. En litet finare version gjord som en stor bok på fint papper och med hårda pärmar i formatet 30x30 cm. Böckerna trycks varje gång någon beställer och de blir därför tyvärr ganska dyra. Jag har beställt med mängdrabatt så jag har ett eget litet lager av den stora boken till lägre pris som jag säljer här.

Vill du se några av bilderna från boken så finns det ett bildspel här.

UPPDATERING: Min kollega Lars Epstein skriver om projektet och boken på DN Stockholms blogg.

DN-KOLUMN: ”Jag har sett fantastiska saker i mörkret”

30 december 2018 kl 19.32. Dag 59 av 100. I Strömmen utanför Skeppsbron. Foto: Nils Öhman

”Det är den sista av årets 100 mörkaste dagar. Vi är ute ur den mörka tunnel från 2 november till 9 februari då solen aldrig når högre än 16 grader över horisonten.”

Så börjar dagens DN-kolumn under vinjetten ”STHLM i mitt hjärta”:  ”Jag har sett fantastiska saker i mörkret”. Jag skrev för ganska precis hundra dagar sedan på samma tema: ”Den mörka tunneln är 100 dagar lång”.

Bilderna från de hundra dagarna kommer att bli en bok så småningom 

Tack Jonas för inspirerande samtal om vintermörkret. Och för det utmärkta ordet “mynningsdagen”:  den första dagen efter den långa tunneln, alltså i morgon, den 10 februari. 

DN-KOLUMN: ”Den mörka tunneln är 100 dagar lång”

Mariebergsparken 20 december 2016. Foto: Nils Öhman

”Säkert har du hört andra sucka och pusta över mörkret. Och hört råden om att promenera en timme mitt på dagen med ögonen uppspärrade mot den bleka vinterhimlen och att tända alla ljus på kvällen. Det är säkert bra. Men jag har skaffat mig en ny strategi – jag har gått över till den mörka sidan. Och bestämt mig för att njuta av mörkret och den närhet som faktiskt finns därinne.”

Så slutar min text under vinjetten “STHLM i mitt hjärta” i DN. Den handlar om vintermörkret vi har framför oss och är inspirerad av en tidigare text nedan.

BLOGGTEXT: Mörkret varar i 100 dagar - men I Bryssel blir vintermörkret inte så mörkt

Marieberg.​ Foto: Nils Öhman

Varje år kring den 10 februari brukar jag känna att ljuset kommer tillbaka efter den mörka del av året som vi nu är inne i.

Förra året (2007) kollade jag upp hur solen rör sig vid Stockholms horisont: Den 10 februari nästa år går solen upp 07:39 ner 16:27. Den ljusa delen av dygnet är då 8 timmar och 48 minuter. Men det måste förstås också måste finnas ett lika mörkt dygn på hösten, då vi alltså anträder vandringen ner genom den mörka tunneln. Den första dagen i mörkret är då den 2 november (min födelsedag!). Då går solen upp 07.09 och ner 15:53 och vi ser solen i 8 timmar och 45 minuter.

Dagarna från och med 2 november till och med 9 februari råkar bli exakt 100 stycken. Den mörka tunneln är alltså precis 100 dagar lång.

Som längst ned är vi förstås vid midvintersolståndet, den 22 december. Då går solen upp 08:45 och ner 14:48. Solen är då bara uppe 6 timmar och 4 minuter.

Man kan förstås ta reda på hur långt söderut man måste åka för att ljuset aldrig ska försvinna. En plats där man helt enkelt slipper den här vandringen i mörker.

Vid midvintersolståndet kommer solen bara upp 7 grader över horisonten i Stockholm mitt på dagen. När det är uthärdligt - den tionde februari - når den 16 grader.

Frågan är alltså: var kommer solen upp 16 grader vid midvintersolståndet den 22:a februari? London ligger nästan tillräckligt långt söderut. Där når den 15 grader. Men i Bryssel når den de önskade 16 graderna den 22 december. Där är det tillräckligt ljust för att man ska slippa den mörka vandringen.

Räknar man i stället dygnets längd måste man åka ytterligare en bit söderut. I Stockholm är dygnet 8 timmar och 41 minuter den åttonde februari. Vill man att dygnet ska vara så långt den 22:a december måste ta sig till Geneve.