”När vi skulle flytta häromåret var vi tvungna att göra något. I en utstuderad flerstegsprocess valde vi ut vilka böcker som skulle få leva och vilka som inte skulle få plats i våra nya hyllor. Det blev åtskilliga kassar som skulle bort. Men skulle vi bara gå i väg med kassarna nu? Skulle de nu vara glömda för alltid?”
Så skriver jag i min första kolumn under vinjetten “STHLM i mitt hjärta”.
Tornseglare över Södra Station, Stockholm, 17 juni 2006. Foto: Nils Öhman.
Det är ju ännu inte ens vår. Ändå längtar jag redan efter tornseglarnas ankomst. De anländer till sina bon runt vår gård någon gång i andra halvan av maj. Då har de flugit hit till Södra Station ända från Sydafrika. Det närmsta boet finns bara några meter från vår västerbalkong: högst upp i huset, på sjätte våningen. Sommarkvällar kan man sedan stå och se deras akrobatiska flygövningar mot den kvällsrodnande himlen. Och faktiskt känna luftdraget när de i extrema hastigheter flyger förbi bara knappa metern från ansiktet. Och inbilla sig att deras läten är släkt med de läten vi ger upphov till när vi åker bergochdalbana.
Uppdatering: den 17 maj hörde och såg jag tornseglarna för första gången år 2013.
6 december 2006. Christer Fuglesang och hans fru Lisa några dagar innan han sköts upp i rymden. Jag skrev i DN om hur hans vänner vinkade av honom (jag var kurskamrat med honom på KTH). Foto: Nils Öhman
Större delen av min tid på DN har jag arbetat som redaktör, chef och projektledare.
Men då och då har jag skrivit texter. Här är några av dem:
En trendspaning på featuresidorna om Twitter och Facebook som alternativ till mejl:
"Mikrobloggen morgondagens mejl", Dagens Nyheter, 23 februari 2009.
Och så en nördig TV-krönika om hur man fixar bättre internet i sommarstugan så att man kan titta på streamad TV:
"Tv-krönikan: Elektronikens Ernst", Dagens Nyheter, 23 juni 2006.
Jag skrev under något år korta krönikor om internet och medier i DN:s ekonomidel. Här är några av dem:
"Inget papper efter 2020", Dagens Nyheter, 12 oktober 2005
"Dags att slopa tevelicensen", Dagens Nyheter, 31 januari 2006.
"Massmedier blir medverkarmedier", Dagens Nyheter, 26 april 2006.
"Lättare att läsa på skärm", Dagens Nyheter, 9 maj 2006.
"Fascinerande ökning för You Tube", Dagens Nyheter, 11 oktober 2006
"Nils Öhman listar 2007 års nättrender", Dagens Nyheter, 17 januari 2007.
Två korta reportage från Christer Fuglesangs första uppskjutning:
"Christer Fuglesang vinkades av", Dagens Nyheter, 7 december 2006
"Uppsluppna vänner firade Christer med glögg", Dagens Nyheter, 10 december 2006
En presentation av den stora omgörningen av DN.se som jag ansvarade för:
"Upptäck möjligheterna i nya DN.se", Dagens Nyheter, 23 april 2002
Intervju med nobelpristagaren Jack Kilby:
"Kilby har kretsen i örat", Dagens Nyheter, 8 december 2000
Marieberg. Foto: Nils Öhman
Varje år kring den 10 februari brukar jag känna att ljuset kommer tillbaka efter den mörka del av året som vi nu är inne i.
Förra året (2007) kollade jag upp hur solen rör sig vid Stockholms horisont: Den 10 februari nästa år går solen upp 07:39 ner 16:27. Den ljusa delen av dygnet är då 8 timmar och 48 minuter. Men det måste förstås också måste finnas ett lika mörkt dygn på hösten, då vi alltså anträder vandringen ner genom den mörka tunneln. Den första dagen i mörkret är då den 2 november (min födelsedag!). Då går solen upp 07.09 och ner 15:53 och vi ser solen i 8 timmar och 45 minuter.
Dagarna från och med 2 november till och med 9 februari råkar bli exakt 100 stycken. Den mörka tunneln är alltså precis 100 dagar lång.
Som längst ned är vi förstås vid midvintersolståndet, den 22 december. Då går solen upp 08:45 och ner 14:48. Solen är då bara uppe 6 timmar och 4 minuter.
Man kan förstås ta reda på hur långt söderut man måste åka för att ljuset aldrig ska försvinna. En plats där man helt enkelt slipper den här vandringen i mörker.
Vid midvintersolståndet kommer solen bara upp 7 grader över horisonten i Stockholm mitt på dagen. När det är uthärdligt - den tionde februari - når den 16 grader.
Frågan är alltså: var kommer solen upp 16 grader vid midvintersolståndet den 22:a februari? London ligger nästan tillräckligt långt söderut. Där når den 15 grader. Men i Bryssel når den de önskade 16 graderna den 22 december. Där är det tillräckligt ljust för att man ska slippa den mörka vandringen.
Räknar man i stället dygnets längd måste man åka ytterligare en bit söderut. I Stockholm är dygnet 8 timmar och 41 minuter den åttonde februari. Vill man att dygnet ska vara så långt den 22:a december måste ta sig till Geneve.
Södra station 28 mars 2005. Foto: Nils Öhman
Haqvin Gyllenskölds klassiker från 1956 "Konsten att laga mat" tycks vara försvunnen från min bokhylla. Jag köpte ett nytryck i billigt lågprispocketpapper för många år sedan. Kanske har bladen fallit sönder. Och så har jag kastat den och glömt det.
Trist, för det är en bok man behöver till påsk om äggkokningen ska bli perfekt.
Haqvin var förresten arkitekt och ritade Konsums korvfabrik på Södermalm som ligger alldeles intill vårt hus. Numera är fabriken omritad till kontor för Skatteverket av Gert Wingårdh.
Jag hittar ett Excel-ark med äggkokningsberäkningarna i min dator!
Man utgår tydligen från vattentemperaturen (ta), äggtemperaturen före kokningen (tb), den önskade äggtemperaturen efter kokningen (tm) samt äggets radie (r). Man ska beräkna kvoten mellan temperturförändringen på äggets yta (ta-tm) och temperaturförändringen i ägget mitt (ta-tb). Och så finns det en tabell med denna kvot och koktiden (S) dividerat med radien i kvadrat.
Kokar vattnet blir ta=100 (men äggen skulle ju kunna ligga i tempererat vattenbad också. Lär ska vara bra har jag för mig). Om ägget har legat en god stund i köket så blir tb=20. Hur varmt det ska bli i mitten har jag tyvärr inte noterat. Asch då. Gissar på 70 grader, tm=70 alltså. Då blir temperaturkvoten 0,38. Tabellen med experimentdata ger - med en äggradie på 45 mm - att koktiden blir 6 minuter och 45 sekunder.
Så vi langar som vanligt äggen i kokande vatten och låter de ligga där i de vanliga sex minutrarna plus minus de ofullkomligheter i människans psyke som gör att det är svårt att lyda ett äggur.
Det blir alldeles utmärkt. Lika utmärkt som det skulle bli om man hade läst allt det här.
